UTVANDRARNA

Idag försökte vi göra något åt det som mer och mer börjat likna en ungkarlslya från förorten.
Om du förväntar dig ett intressant inlägg kan du sluta läsa ungefär nu.. men om du inte heller har något liv kan du lika gärna fortsätta..
För idag har vi faktiskt inte gjort mkt annat alls än att sova, tvätta, slängt sopor & gamla flaskor, köpt tvål & tandkräm samt storhandlat för att fylla våra hyllor som stått och samlat damm lite väl länge kanske.

När vi ändå var igång med att plocka vuxenpoäng tänkte jag passa på att köpa ett par snabba skor. Och nu menar jag verkligen supersnabba. Jag har försökt att skjuta upp det, men det håller inte, och även om hyran ska betalas nästa vecka så kan jag inte ignorera det längre, jag behöver ett par serveringsskor. Ni vet sånna där som ser ut att vara unisex och vars designer inte sticker under stol med att det är insidan som räknas. Fashion bor inte här och kommer aldrig att göra det. Hur om helst så gick vi förbi en affär med just sådana skor. Jag drog mig verkligen för att gå in. Cirkulerade lite utanför och sneglade misstänksamt mot skyltfönstret. Jag skulle precis ångra mig och fly från platsen och de hemska foträta skorna när jag kände en hand på axeln. Nu gör vi det här sa en lugn välbekant stämma. Och med sambos stöd lyckades jag inte bara ta mig in i affären utan även pröva skor jag aldrig trott jag skulle sätta min fot i för att sedan bestämma mig för ett par. Inte vilka skor som helst, utan ett par Ecco. Mamma hade varit stolt. Jag känner att nu är jag vuxen på riktigt. Nu klarar jag vad som helst för jag har inhandlat mitt första par Ecco skor.





Resten av dagen har varit precis lika händelserik, så för att inte göra er allt för uppspelta besparar jag er fortsättningen.