Vandaler i området

Nu. mina vänner, har verkligen kylan kommi till Irland. Det ryker ur munnen och biter i kinderna när man går utanför dörren och folk sätter på sig både dunjackor och vantar. När man är ute ser man hur alla männikor liksom skyndar på stegen och nästan har något maniskt i blicken. Den blicken känner man lätt igen. Det är "jag-vill-in-blicken". Man vill inte behöva stanna en sekund mer än nödvändigt utomhus och för de allra flesta är det en välsignelse att få komma hem och lägga sig till ro i sitt sovrum. För de allra flesta, förrutom mig och Frida. Anledningen till detta kan ni se här;



Fönster består av två rutor, det kanske man inte reflekterar över så ofta, men detta fyller faktiskt en funktion, det finns ett skäl till att de är konstruerade på detta vis. Nu är det så att den yttre av de två rutorna i vårat sovrumsfönster är trasigt som ni kan se och jag kan meddela att endast en ruta ICKE gör sitt jobb att hålla oönskad kyla ute. Det liksom strålar iskall luft in i rummet och rakt ner på mig och sambo som ligger där och huttrar. Man liksom känner hut graderna dalar ner under minus-strecket, även fast det kanske inte riktigt är så kallt utanför. Jag skulle till och med vilja gå så långt att döpa om vårat rum till "Mini-antarktis". Detta leder i sin tur till diverse svårigheter när det kommer till att få en god natts sömn, men  vi har utarbetat en slags teknik för att klara av detta. Det är ingen slump att vi människor ligger högst i naturens hierarki, vi vet hur man anpassar sig till sin omgivning, survival of the fittest så att säga. I alla fall, man förbereder sig mentalt utanför sovrumsdörren, tar till gamla scoutknep som te.x "åkarbrasa" , visualiser hur man klarar sig utan att förfrysa, gläntar på dörren... och sedan kör man en spurt fram till sängen och kastar sig under täcket. Man ser sedan till att så lite hud som möjligt exponeras, man liksom viker in kanterna på täcket under sig, som en slags kokong, och ser till att endast ansiktet är utanför. Sedan ligger man så hela natten. Gud förbjude den som rör sig och släpper in antarktis-luften, det är närapå en skilsmässa om detta sker.

Jag och Frida har inga bevis om vilka det är som utfört detta illdåd med fönstret, men vi har starka misstankar. Som ni ser på bilden har vi en stor gräsmatta utanför där det på eftermiddagarna brukar samlas småpojkar i åldrarna 6-10 och spela fotboll. Gangstrar tror vi att de är. Man ska inte låta sig luras av deras små kroppshyddor, de har ett högst välutvecklat intellekt i den åldern. De kan se harmlösa ut där de springer omkring under glada tillrop, men vi vet att de i smyg försöker träffa vårat fönster istället för målet. När vi hör deras gälla röster utanför brukar vi titta på varandra med avsky i blicken och väsa; "Nu är de här igen." Sen öppnar vi försiktig fönstret på glänt och hytter med nävarna samtidigt som vi basunerar ut "Vandaler och ligister! Gee errr ivääg!" Och så skrattar vi rått för oss själva. Nöjda över att vi genomskådat dem.

Kommentarer
Postat av: S

hahahaha jag orkar inte! sjukt bra skrivet! vilken härlig adventspresent ett stort hål i fönstret.

hoppas att ni får en trevlig helg alla hübinettes :)

2009-12-04 @ 11:47:35
Postat av: Jeff

HAhaha, varför har ni inte också täcket i något av de varmare rummen som ni springer in med? :P

Tekniken ni hittat verkar ju yperlig om ni inte tänkt laga fönstret!

2009-12-04 @ 12:22:53
URL: http://insatisfaction.blogg.se/
Postat av: Lea

Älskar Texten! :D Sjuktbra.



Själva textens innebörd kanske var mindre bra. Stackare.

Vindskydd??

2009-12-06 @ 17:42:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0