UTVANDRARNA

Tack för i år. Ikväll/natt jobbar vi på Fitz, imorgon är det 2010. Kul att man fått vara med så här länge.





Utvandrarna önskar er rackare ett Gott nytt år!

hahhaha kan inte sluta garva, fick just en anonym kommentar:

varför vill man flytta til IRLAND? Herregud..."

Jag kan inte sova. Jag är ledig idag och kan egentligen sova precis hur länge jag vill, självklart är jag klarvaken sen klockan 04.00. Ikväll ska däremot den andra halvan av denna fantastiska duo till Fitzsimons, hon kanske ska jobba lite extra på helger och så. Snart är det 2010. Spanjorskorna är i spanien över jul och nyår vilket betyder att:
Alla ytor används. Livet är lite lättare helt enkelt.

Lång tystnad från Utvandrarna såhär efter jul. Bloggen har väl kanske inte känts så inspirerande på ett tag, för min del känns ingenting särskilt inspirerande för tillfället. Men sådant brukar ordna upp sig lagom tills nästa dag. 

Våran jul har i alla fall varit till belåtenhet. Paketöppning och pub-besök den 24;e och irländsk jul samt gammal hederlig hemmafest den 25;e. Nu har jag riktigt tråkigt och lägenheten är så kall att mina fingrar känns som isbitar, därför ska jag bädda ner mig i soffan, sätta på en film och vänta på bättre tider.

 

tjing!

lyssnar just nu på svensk julmusik som kom i ett paket från farmor och farfar. vi har tänt lite ljus och fått julklappar av john. känsla börjar infinna sig även på den gröna ön. julmiddagen har inhandlats, i år slopar vi köttbullarna och kör internationellt tema hela vägen, tacos it is.

Bästa dagen igår eftersom sambo och lillebror anlände till den gröna ön. Terry, Dave och John som jag jobbar med höll mig sällskap medan jag väntade på att de mina skulle komma loss från ett snödrabbat London. Många timmar och pints senare dök de äntligen upp. Det rycktas om att jag tattuerat mig på handleden, men jag kan inte lägga upp något bildbevis för nånstans mellan välkomstkramar och tårar, pubar, taxiresor och irländsk musik tappade jag bort min kamera med massa fina bilder. Stor sorg. Nu har jag i alla fall världens bästa sällskap över jul. Life's good.


----- här skulle det ha varit en bild -------

Bjornen och Tepen har antligen natt Irlandsk mark. En resa som borde ta 2 timmar har tagit oss 48 timmar. Lyckat. Men som sagt, vi ar framme och valmaende. Och hemma hos Terry med Frida och John (for er som vet vilka det ar).

Keep tuned

Då Frida ger inställt plan "tummen ner", måste jag, trots 12 långa timmar på Skavsta, ge det "tummen upp". Sitter nu i lobbyn på Scandic Hotel i Nyköping. Hotellfrukost, underbar säng, 42" tv, chokladpraliner på rummet och ett utomordentligt sällskap i form av lillebror Björn. Behöver jag säga så mycket mer? 

Planet lyfter (förhoppningsvis) 14.05, tar oss till Stansted i London, där nästa plan går 18.30 och enligt mina beräkningar anländer vi på den gröna ön 20.45 irländsk tid.

Snart ses vi sambo!

kul. flyget är inställt. Inte nöjd just nu.

Jag vet inte om jag ska vara stolt eller håna Fridas entusiasm över den icke existerande snön. Tror jag väljer det förstnämnda. Själv har även jag pratat om viljan att vara en äkta viking idag. Var hemma hos pappa och Alexandra på middag och lagom vid hemgång tog vi en taxi hem då det faktiskt var -15 (!) här och 30 cm snö. Pratade med taxi-chauffören och berättade att jag egentligen bodde på Irland nu och att det skulle vara så härligt att kunna berätta om vädret som nu råder. Att jag försöker intala irländarna att jag faktiskt ÄR viking. De har varit lite skeptiska till det hela när jag har försökt förrut. Vissa irländare man stöter på, som man berättar att man är svensk till, brukar med exalterad röst fråga mig om vi inte har det kallt i Sverige vid den här tidpunkten och jag har då svarat att det är runt 0 grader. De ser då mycket besvikna ut och liksom vänder sig om för att försöka hitta en mer intressant person att prata med varpå jag utan framgång försöker bibehålla deras intresse genom att skrika efter dem; "Men det KAN självklart bli mycket kallare. Och i norra Sverige, DÄR blir det kallt ska ni veta!"

Men NU! Jösses. Nu när det minsann är mellan -15 och -30 i landet... De kommer samlas runt mig som små barn runt en sagoberättare när jag berättar om situationen i Sverige. Utbrista i samfälliga "aaah's" och "oooh's" när jag illustrerar hur jag kämpat mig fram i snöstormen och närapå förfrusit när jag var tvungen att ge mig ut på jakt efter föda (100 meter upp till Coop, men det behöver inte de veta). Jag ska berätta om hur jag vadat fram med snö upp till midjan och stundtals fruktat för mitt liv, och de ska hurra och hylla mig som en äkta vikingahövding! Jag funderar även starkt på att ta några bilder när jag iklädd pälsmössa och lovikavantar klubbar en säl eller rider på en isbjörn.

Jag tror att både jag och Frida har ett behov av att bli bekräftade som vikingar. På något sätt känns det hela inte så hälsosamt....

Imorse när jag gick upp för att jobba 05.45 hände något fantastiskt. Det snöade. Eller okej det var endast några flingor och blinkade man för mycket så hann man knappt se dem heller, men jag kände genast hur vikingen i mig blev exalterad och som per automatik ställde jag in mig på överlevnad. Lager på lager av tröjor, två halsdukar, dunjacka och skinnhandskar. Jag kände mig stolt och redo att möta kylan. Har ju hört hur dom där hemma har skrytit om snöstorm och inställda bussar, nu skulle även jag få lite vinter. Men icke. Så fort jag kom utanför dörren slutade det. Jag försökte hålla god min och låtsas huttra lite för mig själv där jag gick på den torra asfalten. Inte ett spår syntes på marken. Något besviken men ändock glad för det lilla anlände jag till jobbet där jag inte kunde låta bli att obsessa över den fallna "snön". Klagade högljutt på kylan samtidigt som jag instruerade mina kollegor om den mest effektiva åkarbrasan, och kanske överdrev jag också lite om svårigheterna med att ta sig fram i trafiken snöiga dagar som denna (bör tilläggas att jag promenerar till jobbet), men jag drogs liksom med.



Blev hånad och anklagad för att inte vara svensk. Men vad gör man inte för lite vinterkänsla. Dessutom hoppas  jag fortfarande i hemlighet på en vit jul på den gröna ön.

Du har haft en blöt kväll, inte direkt fått något napp. Klubben närmar sig stängning men Du är långt ifrån redo att gå hem. Dörrvakterna börjar cirkulera och ber dig dricka upp. Om Du har tur hittar du biljetten till garderoben i bakfickan (vem la den där?) och går för att hämta ut din jacka. Det sitter en ung tjej i luckan och väntar på dig. Det går upp för dig att detta är Din sista chans, vafan, Du kan lika gärna göra ett försök kvällen är ändå över. Hon säger ju till och med tack när Du lämnar över biljetten, hon vill ju uppenbarligen ha Dig (?). Antingen försöker Du med att vara rolig. Eller så skriver Du ner ditt nummer på en lapp och lämnar över till henne. Om Du inte är i form för att skriva frågar du om du kan få hennes istället. Vad Du inte är medveten om är att han före dig gjorde precis samma sak. Och han före han. Och det här säger Jag inte bara för att Du är full men hon kommer inte ringa.

Det är vad Jag gör några kvällar i månaden, jobbar extra som allas fem-i-tre-ragg. Oglamoröst men rätt så underhållande.

Igår kom en av servitriserna (slovak) fram till mig och frågade vad Kinas huvudstad heter. Jag skrattade lite åt att hon inte visste och skulle precis öppna munnen och forma ordet när absolut noll information förmedlades från hjärnan. Panik spred sig i mitt huvud och jag började gräva runt där inne utan framgång. Hon tittade fortfarande frågande på mig så jag drog till med något.
- Tokyo?
Nu var det hon som skrattade åt mig och förklarade att Tokyo låg i Japan. Jag kände mig (om möjligt), ÄNNU mer dum i huvudet.
Min hjärna har en fömåga att sortera bort sånt som jag inte använder, jag kommer till exempel inte ihåg någonting från min skoltid. Nu överdriver jag inte utan jag kan inte komma på någonting som verkligen satt sig och som jag idag kan kalla mig "kunnig" om. Känns inte alls som 12 års waste of time..
Det blir inte bättre av att jag sen jag kom hit inte har läst en enda tidning eller kollat på tv, jag är helt ovetandes om vad som försiggår ute i världen bortsett från premier league och irländsk rugby. Så jag vädjar nu till er läsare, berätta  vad som händer där ute? Upplys mig. Var Obama jesus? Får ni snö till jul? Vad hände i senaste ica reklamen? Dock berhöver ni inte svara på ovanstående fråga för vid tre inatt fick jag ett sms: "PEKING!!! IT'S PEKING!!!"
Såklart det är..

Jag befinner mig som ni vet i mina fädernes land, Svea rike. Ber om ursäkt för undermålig uppdatering här på "Utvandrarna" men jag har fullt upp med att njuta av att bara vara. Och fylla mina förråd med juligheter jag missat, så som pepparkakor och glögg. Foderluckan går i ett här borta kan jag meddela. För några nätter sedan låg Frida och skrattade åt min mage som antagit en aning rundare form än vanligt (damn you, irländska öl) och jag kan glädja henne genom att säga att den är ännu rundare nu. På fredag är det kalkonmiddag hos pappa och Alexandra (ja, det är en kväll under året jag kommer lägga ner vegetariantramset) och det kommer inte hjälpa figuren på ett positivt sätt.

Inatt kunde jag förresten inte somna. Låg och vred och vände på mig och undrade vad det var som var fel. Klockan 4 kom jag på det; det var normal värme på rummet. Ni trogna läsare vet ju hur situationen ser ut i vårat irländska rum, ni som inte vet det kan se här. Jag öppnade fönstret och somnade som ett litet barn. Vaknade till snöoväder och med de delar som var utanför täcket frysta till isbitar. Men det är en annan femma.

Förutom när john bestämmer sig för att gömma sig under Dublins största gran och hoppa fram och skrämma förbipasserande stackare. Sen gick jag hem.

Dagen innan sambo åkte hem till Sverige köpte hon tre (!) gurkor och fyra avocados. Samma dag kom även jag hem med tre (!) gurkor och fyra avocados. Ingen vet varför.



Jag slängde precis 5 (!) gurkor..

Du är sämst.





Slut på meddelande.

Barskåpstömning, tequilarace, galen dans på vardagsrumsgolvet, klagomål från en granne, tomma plastmuggar överallt och de sista gästerna gick för 5 minuter sen. Vad kan jag säga? Känns som en rätt lyckad kväll.

Nummer ett, Tess befinner sig i sverige i detta nu. Ja, ni läste rätt, utvandrarna är separerade för en vecka. Nummer två, hälsoveckan är över, jag "förtjänade" en afterwork..

Jag lever om ni har undrat, har bara inte haft lust att uppdatera bloggen. Egentligen inte nu heller men jag kände mig manad att ge ett livstecken till er trogna läsare.

Tänkte ge er en snabb genomgång i punktform vad som försigår i Sweden-mansion;

1. Igår låg jag i onåd hos sambo. Hon hade bett mig köpa toa-papper. Efter en storhandling och tre affärer senare kommer jag hem. Med det mesta, utom toa-papper. Varför händer det alltid? Dock hade jag middag klar när hon kom hem så hon förlät mig.

2. Båda lamporna i vårat rum samt den på vårt badrum har gått sönder. Vi lever numera i mörkret, som ett slags mullvadsfolk.

3. Sambo är för tillfället på jobbet och då jag inte har någon rehab-vecka dricker jag vår kompis öl som han glömde här för ett tag sen. Finders keepers som man brukar säga.

Trevlig helg på er!

Kom precis hem från jobbet, skönhetssömn coming up.

Nu har jag åtta dagar av arbete framför mig. Tänkte därför passa på att renovera mig själv lite. Det blir rehab tills nästa onsdag, då är jag ledig igen. Tills dess kära vänner..


Nypressad juice, kalla duschar, yoga och långa promenader.

Alltså åtta dagar framåt kör vi hälsoblogg. Är ni med mig? Klart ni är.

Igår åkte svenskorna hem. Idag fyller Ankan år. Jag hoppas att hon överlevde helgen trots att diverse baby guinness och fulla irländare. Vi borde ha en mamma i huset oftare. Ankan bjöd på middag och styrde upp, bland annat inhandlade hon en diskborste till oss. Hur bra? Den stora frågan är nu hur diskade vi förut..

Såhär glada var vi när vi sprang för att möta dem i lördags.

"Jag ska få träffa mamma!!"

Therese blev tre år igen.

Malin, lägg ner juridikstudierna och häng med oss på heltid!!


Vi saknar er ännu mer nu när vi blivit påminda om varför vi tyckte om er från början.

Även om jag kanske inte var det i stundens hetta så är jag nu mycket nöjd över att Ankan tog mig i handen och hoppade in i en taxi vid ett tiden igår. Vi hade precis börjat shotta jäger och må bra när hon påminde mig om att jag jobbade frukost idag. Vid fyra kom T och M hem efter att ha spenderat resterande delen av natten på mitt jobb, eftersom jag vaknade passade jag på att äta frukost med dem. Nu har jag varit vaken sen dess och ska snart iväg till hotellet. Ikväll går vi all in eftersom raringarna lämnar oss imorgon.

ps. Malin snodde min kudde, mitt täcke och min sida av sängen när hon kom hem (som jag värmt upp), men det är okej för hon är så söt.

Igår hände något fantastiskt. Vi fick en leverans på posten.




Sedan hände något inte lika fantastiskt som gör att utvandrarna hänger lite löst inför nästa veckas fredagsfinal. Men det tar vi sen. Nu ska vi möta upp det svenska plockgodiset som just anlänt till den gröna ön. (Och Malin och Annika också såklart..)


Mycket svenskt nu. Pappa gillar.

Nu. mina vänner, har verkligen kylan kommi till Irland. Det ryker ur munnen och biter i kinderna när man går utanför dörren och folk sätter på sig både dunjackor och vantar. När man är ute ser man hur alla männikor liksom skyndar på stegen och nästan har något maniskt i blicken. Den blicken känner man lätt igen. Det är "jag-vill-in-blicken". Man vill inte behöva stanna en sekund mer än nödvändigt utomhus och för de allra flesta är det en välsignelse att få komma hem och lägga sig till ro i sitt sovrum. För de allra flesta, förrutom mig och Frida. Anledningen till detta kan ni se här;



Fönster består av två rutor, det kanske man inte reflekterar över så ofta, men detta fyller faktiskt en funktion, det finns ett skäl till att de är konstruerade på detta vis. Nu är det så att den yttre av de två rutorna i vårat sovrumsfönster är trasigt som ni kan se och jag kan meddela att endast en ruta ICKE gör sitt jobb att hålla oönskad kyla ute. Det liksom strålar iskall luft in i rummet och rakt ner på mig och sambo som ligger där och huttrar. Man liksom känner hut graderna dalar ner under minus-strecket, även fast det kanske inte riktigt är så kallt utanför. Jag skulle till och med vilja gå så långt att döpa om vårat rum till "Mini-antarktis". Detta leder i sin tur till diverse svårigheter när det kommer till att få en god natts sömn, men  vi har utarbetat en slags teknik för att klara av detta. Det är ingen slump att vi människor ligger högst i naturens hierarki, vi vet hur man anpassar sig till sin omgivning, survival of the fittest så att säga. I alla fall, man förbereder sig mentalt utanför sovrumsdörren, tar till gamla scoutknep som te.x "åkarbrasa" , visualiser hur man klarar sig utan att förfrysa, gläntar på dörren... och sedan kör man en spurt fram till sängen och kastar sig under täcket. Man ser sedan till att så lite hud som möjligt exponeras, man liksom viker in kanterna på täcket under sig, som en slags kokong, och ser till att endast ansiktet är utanför. Sedan ligger man så hela natten. Gud förbjude den som rör sig och släpper in antarktis-luften, det är närapå en skilsmässa om detta sker.

Jag och Frida har inga bevis om vilka det är som utfört detta illdåd med fönstret, men vi har starka misstankar. Som ni ser på bilden har vi en stor gräsmatta utanför där det på eftermiddagarna brukar samlas småpojkar i åldrarna 6-10 och spela fotboll. Gangstrar tror vi att de är. Man ska inte låta sig luras av deras små kroppshyddor, de har ett högst välutvecklat intellekt i den åldern. De kan se harmlösa ut där de springer omkring under glada tillrop, men vi vet att de i smyg försöker träffa vårat fönster istället för målet. När vi hör deras gälla röster utanför brukar vi titta på varandra med avsky i blicken och väsa; "Nu är de här igen." Sen öppnar vi försiktig fönstret på glänt och hytter med nävarna samtidigt som vi basunerar ut "Vandaler och ligister! Gee errr ivääg!" Och så skrattar vi rått för oss själva. Nöjda över att vi genomskådat dem.

..vid tre inatt, svängde förbi temple bar på vägen hem och stupade i säng vid fem. Nu är jag dödstrött men vaknade självklart toktidigt imorse av helt oförklarliga skäl. Min kropp jävlas med mig. Gissa vad sambo gör just i detta nu? Slaggar. Idag är jag avundsjuk på hennes förmåga att energispara. Snart utökas mitt umgänge med två extra "Hubyschnitz" (irländskt uttal av "Hübinette"), det kommer bli toktrevligt. Igår lyckades jag även gambla lite med schemat så jag är ledig på lördag för deras ankomst, happy times!!


ps. Jag hade en påse morötter i kylen som jag inte visste vad jag skulle göra med. Nu har jag kokat dom men jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med dom!?